– Ensam i en liten stuga uppe på Desolation Peak jobbar Jack Kerouac som brandvakt i första delen av "Desolation Angels". Tanken på att leva ett ensamt och stillsamt mediterande liv är det som lockat honom dit, men i själva verket plågas han svårt av ensamhet och tristess och längtar ständigt bort till sina vänner och sitt normala liv. I andra delen av boken återförenas Jack med sina vänner och lever återigen ett liv som vi känner igen från hans övriga böcker. Han driver runt till synes utan mål både genom Amerika och över till Europa och Afrika. Boken utspelar sig till största delen i perioden strax före Jack Kerouac och hela Beat Generation fått sitt stora genombrott. Och på sina ställen syns det redan att Kerouac tröttnat både på sig själv och på det fenomen som kom att kallas Beat Generation. En något sorgsen och mer eftertänksam ton löper därför igenom boken.

– Selvbiografiske historier løper som en rød tråd gjennom Jack Kerouacs forfatterskap, som har fått en velfortjent kultstatus blant kulturradikalere verden over. Kerouac er kjent for sin spesielle "spontane" skriftstil, som innebar at flere av hans verker ble skrevet ekstemt hurtig. Tidvis gir dette en svært spennende og medrivende leseropplevelse, men samtidig kan både språkbruk og fortellingenes oppbygning virke hemmende. Dette er tilfelle med "Desolation Angels", som er en av forfatterens mest selvbiografiske verker. Boken er delt inn i to hoveddeler: den første omhandler et opphold Kerouac hadde som tilsynmann i en nasjonalpark. Denne episoden, som er glimrende og engasjerende fremstilt andre steder i hans forfatterskap, framstilles her usammenhengende, ja nærmest på en raljerende måte. Den andre delen av boken er viet til Kerouacs mange reiser, og her finnes flere gode avsnitt. Innenfor sitt felt var Keroack en mester, men denne boken passer nok best for spesielt interesserte lesere som er godt kjent med beat-perioden og dens litterære kanon.

– Selvbiografiske historier løper som en rød tråd gjennom Jack Kerouac¿s forfatterskap, som har fått en velfortjent kultstatus blant kulturradikalere verden over. Kerouac er kjent for sin spesielle ¿spontane¿ skriftstil, som innebar at flere av hans verker ble skrevet ekstemt hurtig. Tidvis gir dette en svært spennende og medrivende leseropplevelse, men samtidig kan både språkbruk og fortellingenes oppbygning virke hemmende. Dette er tilfelle med ¿Desolation Angels¿ som er en av forfatterens mest selvbiografiske verker. Boken er delt inn i to hoveddeler: den første omhandler et opphold Kerouac hadde som tilsynmann i en nasjonalpark. Denne episoden, som er glimrende og engasjerende fremstilt andre steder i hans forfatterskap, framstilles her usammenhengende, ja nærmest på en raljerende måte. Den andre delen av boken er viet til Kerouac¿s mange reiser, og her finnes flere gode avsnitt. Innenfor sitt felt var Keroack en mester, men denne boken passer nok best for spesielt interesserte lesere som er godt kjent med beat-perioden og dens litterære kanon.