När berättelsen tar sin början är Ibbá fem år och bor med sin familj vid trädgränsen, årddå, i en liten by inom det lulesamiska området i Norrbotten. Här finns inga andra barn förutom storasyster Sunná, men hon går i skola och bor på internat i samhället, så Ibbá får söka sina lekkamrater bland de vuxna och bland djuren. Allra bäst tycker hon om de tre björnungarna som familjen tar hand om, vargarna är inte alls lika roliga att ha att göra med. Ibbá skapar sig också en parallellvärld, en fantasivärld där det är möjligt att uppkrupen på en ugglas rygg flyga mot stjärnorna och att bli vän med Álu från ganijfolket som bor i underjorden.

Men den bistra verkligheten hinner ifatt Ibbá. När hon fyller sju år är det dags också för henne att börja skolan och bo på internat. Nu får hon i smärta, vrede och uppror lära sig vad det innebär att vara same i det storsvenska samhället, att vara en andra klassens medborgare. Men Ibbá uthärdar och går stärkt genom svårigheterna, hon vilar tryggt på kärleken till sina föräldrar, Fågelmamman och Älgpappa, och Áddjá, farfar. De finns alltid där, orubbliga.

Harriet Nordlund berättar enkelt och okonstlat i korta kapitel också om det dagliga livet för en småbrukarfamilj i slutet på 50-talet. Vi får vara med när höet slås och skohöet samlas in och buntas, när ostarna röks, när kaffeosten gnisslar mellan tänderna, när kläderna tvättas vid kallkällan; vi får smyga med Ibbá och hennes pappa på tjäderjakt - Ibbá behöver ju tjäderns vingar för att kunna flyga!

Harriet Nordlunds fantasifulla och många gånger dramatiska barndomsskildring, som bygger på hennes egna erfarenheter, är en vacker kärleksförklaring till det samiska levnadssättet och till samernas självklara närhet till djurlivet och naturen.

Årddå - vid trädgränsen är en bok för alla åldrar; det är en bok som berör och som ställer viktiga frågor. Boken är illustrerad av Kerstin Hjertén och Karin Tuolja har översatt boken till lulesamiska.